Våren 2023
Mötet 12/1 Sven-Göran "Svennis" Eriksson
Text: Olof Andersson. Foto: Jan Olsson
Om sin resa från Björnevi i Torsby till fotbollsarenor ute i stora världen berättade Svennis vid Christinehamns Idrottshistoriska Sällskaps senaste träff, den 12 januari. Ständigt påpassliga ”bollplanket” Anders Borgström bollade säkert passningarna framåt. Här lyste tacksamhet och beundran för fotbollsgurun Tord Grip, som insåg hans talanger som tränare men också ödmjukhet inför framgångar och sans i motgångens stund. Här är en ”fryksdalspojk” vars trygghet vilar i personligheten.
Italien, England, Kina och Filippinerna är några av de länder han verkat i på klubb och/eller landslagsnivå. Länder vars olika förutsättningar, mentalitet och kultur han fått hantera både i sin ledarroll och privat. Bäst trivdes han i Italien där särskilt tiden i Lazio var framgångsrik och livet även utanför de stora arenorna var behagligt.
Ledarkarriärens ”peak” kom då han som förste icke britt fick ansvaret för engelska landslaget. Många sportsliga framgångar men också, som i idrott, bakslag. Ständigt närvarande paparazzis och buggande engelsk skandalpress försatt inte någon möda då det gällde att bevaka även privatlivet.
Nu har han landat som en del i Karlstadsfotbollens offensiva satsning där kapitalstarka intressenter gör en satsning mot ett mål som ingen tidigare lyckats med. Han avslutar med tron på att den här gången finns alla möjligheter att lyckas. Han ger samtidigt Degerfors en erkänsla för deras återkomst till allsvenskan, och inte minst förmågan att stanna kvar där med fjolårets starka avslutning i färskt minne. 107 besökande trängdes och trivdes.
Italien, England, Kina och Filippinerna är några av de länder han verkat i på klubb och/eller landslagsnivå. Länder vars olika förutsättningar, mentalitet och kultur han fått hantera både i sin ledarroll och privat. Bäst trivdes han i Italien där särskilt tiden i Lazio var framgångsrik och livet även utanför de stora arenorna var behagligt.
Ledarkarriärens ”peak” kom då han som förste icke britt fick ansvaret för engelska landslaget. Många sportsliga framgångar men också, som i idrott, bakslag. Ständigt närvarande paparazzis och buggande engelsk skandalpress försatt inte någon möda då det gällde att bevaka även privatlivet.
Nu har han landat som en del i Karlstadsfotbollens offensiva satsning där kapitalstarka intressenter gör en satsning mot ett mål som ingen tidigare lyckats med. Han avslutar med tron på att den här gången finns alla möjligheter att lyckas. Han ger samtidigt Degerfors en erkänsla för deras återkomst till allsvenskan, och inte minst förmågan att stanna kvar där med fjolårets starka avslutning i färskt minne. 107 besökande trängdes och trivdes.
2023-02-02 Bengt "Pinnen" Ramström
Text Olof Andersson Foto: Jan Olsson
Dagens gäst var Bengt ”Pinnen” Ramström, som inledningsvis talade om spontanidrottens och skolidrottens betydelse för utvecklingen av både glädje och idrottslig allsidighet hos barn och ungdomar, inte minst med sig själv som exempel. Uppväxten i Skoghall med brukssamhällets bandytradition var naturligtvis viktig men, som den bolltalang han är, var även fotbollen ett starkt intresse och alternativ. Fotboll och bandy har ju framgångsrikt kombinerats av andra så gjorde även ”Pinnen” en bra bit in på 1970-talet. Men bandyn blev i alla fall nummer ett. Han uppmärk-sammades tidigt och hamnade på bandyns elitläger redan som 17-åring, 1971. Händelserika år följde, 1972 innebar debut i junior-landslaget och JVM-guld. Detta följdes kommande år av utmärkelsen årets bandyjunior, militärtjänst, övergång till Örebro SK och inte minst seniorlands-lagsdebut. Efter några år i ÖSK var det dags att styra kosan hemåt till ett friskt satsande IF Boltic. 1979 vann klubben sitt första SM, det skulle bli ytterligare sju under ”Pinnens” tid innan han 1988 kunde sätta punkt för karriären med avgörande 5-3 målet i SM-finalen mot Vetlanda (om man bortser från ett kortare inhopp i Slottsbrons färger). En karriär som då den summerades bl.a. innehöll; utmärkelsen Årets man i bandy tre gånger, världsmästare tre gånger, tio raka SM-finaler, där minnet av ett avgörande hattrick i finalen mot Edsbyn 1982 lyser starkt. Stolt är han också av att ingå som en i raden av mottagare av NWT:s guldmärke (1979) samt naturligtvis invalet i Värmlands Hall of fame. Bland uppdrag utanför det civila jobbet märks uppdrag som sportradions expertkom-mentator under ett drygt decennium. I samband härmed gav han några tänk-värda bilder från det korrumperade Sovjetsamhälle han mötte på sina resor. Ordförandeskapet i Stiftelsen Värmländsk idrott ger möjlighet att stödja och följa hur unga talanger med karaktär, attityd och en brinnande vilja ges möj-ligheter till framgångar. Nyckelorden för den som har som mål att lyckas inom sin idrott är enligt hans sätt att se; ansvar, föredöme, ödmjukhet, hänsyn och motivation. Så avslutade en som själv blivit ett idrottsligt föredöme sitt upp-skattade föredrag inför en talrik och intresserad publik i en stad där bandyn sorgligt nog dog sotdöden för något decennium sedan.
2023-03-02 Årsmöte m.m.
Årsmötet leddes smidigt av Anders Borgström. Olof Andersson avtackades för sin tid i styrelsen. Ny ledamot efter Olof invaldes Per Kiirikki, i övrigt var det omval. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet och fick förtroendet för ytterligare ett år. Till mötet hade ett drygt trettiotal kommit.
Stipendiat till Lasse Larssons minne.
2022 års stipendiat blev Mikael Redman med följande motivation: "för ditt starka engagemang för funktions-nedsatta, då du genom "Bolltrollarna" skapat möjligheter för alla att ta del av idrottens gemenskap och med lust och glädje gå i närkamp med bordtennisbollen". Stipendiet delades ut av Anna Duvenfelt.
Mötet 13/4 Olof Andersson
Vid aprilmötet gav Olof en exposé över händelser i stort och smått under året 1972 som stod i fokus. Världen plågades av bankrån, flygkapningar, flygolyckor, Vietnamkrig och ständiga stridigheter på Nordirland. Där kulminerade allt den blodiga söndagen då 13 demonstranter dog. Idrotten drabbades av ”attentatet i München då gruppen ”Svarta september” attackerade israeliska OS-förläggningen med katastrofala följder.
Vinter-OS i Sapporo var en ”skuffelse” ur svensk synpunkt medan sommar-OS i München för svensk del var över förväntan. Guldmedaljörer i OS detta år var ju Sven-Åke Lund-bäck, Gunnar Larsson, Ragnar Skanåker och Ulrika Knape. Svenskar som detta år skrev in sig i världsrekord-rullorna var Ricky Bruch, Hans Lagerqvist och Kjell Isaksson. Degerfors IF var nere och vände i div. 3 och Åtvidaberg blev svenska mästare med skytteligasegrarna Ralf Edström och Roland Sandberg i laget.
Kristinehamnsbasketen skördade fina framgångar i div.2, hockey och bandy kämpade på och orienterare som Birgitta Johansson och Rune Nyman kunde titulera sig svenska mästare. Flygfältsvallen i Ölme var under avveckling och Kvarndammens is tjänstgjorde som tidig bandyarena. Ungdomsidrotten besöktes av idoler som ”Sörmarkarn”, Gunnar Nordahl, Olle Nordin och Ove Kindvall.
I staden i övrigt byggdes det och förändrades; Blombergsgården kom på ny plats, Djurgårdsskolan invigdes och Västra Ringleden projekterades. MIK Varnans rullskidbana kom på plats, ”Barnens brevlåda” sändes för allra sista gången och Watergate-inbrottet gav startskottet för en serie händelser som ledde till president Nixons avgång 1974. Men det är en annan historia.
Till mötet kom drygt 55 åhörare, vilka fick en mycket trevlig eftermiddag.
Vinter-OS i Sapporo var en ”skuffelse” ur svensk synpunkt medan sommar-OS i München för svensk del var över förväntan. Guldmedaljörer i OS detta år var ju Sven-Åke Lund-bäck, Gunnar Larsson, Ragnar Skanåker och Ulrika Knape. Svenskar som detta år skrev in sig i världsrekord-rullorna var Ricky Bruch, Hans Lagerqvist och Kjell Isaksson. Degerfors IF var nere och vände i div. 3 och Åtvidaberg blev svenska mästare med skytteligasegrarna Ralf Edström och Roland Sandberg i laget.
Kristinehamnsbasketen skördade fina framgångar i div.2, hockey och bandy kämpade på och orienterare som Birgitta Johansson och Rune Nyman kunde titulera sig svenska mästare. Flygfältsvallen i Ölme var under avveckling och Kvarndammens is tjänstgjorde som tidig bandyarena. Ungdomsidrotten besöktes av idoler som ”Sörmarkarn”, Gunnar Nordahl, Olle Nordin och Ove Kindvall.
I staden i övrigt byggdes det och förändrades; Blombergsgården kom på ny plats, Djurgårdsskolan invigdes och Västra Ringleden projekterades. MIK Varnans rullskidbana kom på plats, ”Barnens brevlåda” sändes för allra sista gången och Watergate-inbrottet gav startskottet för en serie händelser som ledde till president Nixons avgång 1974. Men det är en annan historia.
Till mötet kom drygt 55 åhörare, vilka fick en mycket trevlig eftermiddag.
Mötet 4/5 Lennart Myhlback
Foto Jan Olsson Text Olof Andersson
Till vårens sista träff med Idrottshistoriska i Kristinehamn återvände Kristinehamnspojken Lennart Myhlback för att prata minnen. Han föregicks av ett rykte om att han var en ”hejare” på skidor under sin skoltid då han vann i stort sett allt han ställde upp i. Ryktet verifierades av Hans Olsson som kunde presentera resultatlistor där flera besökare kunde konstatera att de fanns med på listorna, fast längre ner. Lennart lade tidigt tävlingsskidorna åt sidan men inte skidåkningen som blev en viktig del av livet både för honom och familjen. Ett antal Vasalopp finns på meritlistan. Under hans tid som generaldirektör på Räddningsverket blev det tradition för många anställda att åka Vasaloppet. Skidåkargenerna har förts vidare till Petter (f.d. landslagsåkare och f.d. vallachef för landslaget) och jättelöftet barnbarnet Alvar som chockat erfarna skidkännare med sin framfart i spåren, nu senast då 16-åringen, som åkte på dispens belade en åttondeplats i Vasaloppet. Vad månde bliva? Efter avslutad skolgång följde studier i bl.a. statskunskap och anställning vid Göteborgs Universitet. Därefter följde en period med olika statliga utredningsuppdrag varefter han hamnade som tjänsteman i regeringskansliet. Under många år verkade han därefter inom regeringskansliet. Som statssekreterare i Justitiedepartementet upplevde han den dramatiska vinternatten då Olof Palme mördades. Inkallad till Rosenbad i ett osäkert och förvirrat läge befann han sig i händelsernas centrum då regeringen och den närmaste kretsen i ett pressat läge under tidiga morgontimmar och de följande dagarna fick lägga ut riktningen för att hantera traumat. 1986 tillträdde han som chef för Räddningsverket, en tjänst han kom att inneha till 2020. Ett arbete som bl.a. innebar att han kom att ingå i den första västdelegation som 1988 besökte Tjernobyl. Många intressanta iakttagelser kunde han berätta om och inte minst om hur han 20 år senare upplevde ett andra besök där. Hans erfarenheter har också tagits i anspråk av Europarådet då han som utsänd valobservatör övervakat val både i forna sovjetrepubliker och på Balkan. Bland andra intressanta uppdrag som vi fick inblickar i var tiden som en av FN-s utsända i den unga republiken Kosovo. I en av det nya landets regioner var han ansvarig för uppbyggandet av den civila administration vilket fick ske från grunden i ett land helt utan erfarenhet av demokrati, fyllt av korruption och motsättningar. Själv tycker han att den äldre generationens kunskap och erfarenhet inte tas tillvara i i dagens samhälle och var kritisk till att så stor del av ett tidigare uppbyggt civilförsvar med förråd, skyddsrum och gasmasker inte längre är användbart eller har rensats ut. Han passade också på att uttrycka en skepsis mot Idrottsgymnasierna för att vara för elitistiska med ett alltför snävt urval och menade att detta skedde på bekostnad av en bredare satsning. Mot detta anfördes att idrottens infrastruktur stärks på platser med idrottsgymnasier och de som går dessa utbildningar i hög grad ger tillbaka som idrottare, ledare tränare osv. Föredraget inspirerade till livliga efterföljande diskussioner över kaffet rörande både världspolitik & skidåkargener.
Hösten 2023
Mötet 7/9 Jonny Holm
Foto Jan Olsson Text Olov Andersson
Mötet 5/10 Stefan Svahn
Text Jan Olsson
Stefan Svahn, överstelöjtnant vid Bergslagens artilleriregemente, berättade inledningsvis om artilleri, om indirekt eld, "frallor", "tioonhalva" granater, Archer m.m. Därefter berättade han om återetableringen av A9 på Harberget, om rekrytering, utbildningsplatser, Skövde, Villingsberg och Kristinehamn. Vidare om påbörjandet av iordningställande av området. Han berättade att "inflyttningen till "nya A9" beräknas ske 2029. Till mötet hade ett 60-tal åhörare kommit vilka fick en trevlig eftermiddag där de fick svar på många frågor.
Mötet 2/11 Håkan Dedorsson
Text Olof Andersson Foto Jan Olsson
När Håkan Dedorsson, vd på Björneborgs bruk, gästade Christinehamns Idrottshistoriska fick besökarna en snabb historik över det bruk, som Olof Perssons (Jernfelt) 1661 fick statliga privilegier att driva. Brukshistorien skulle därefter innehålla många ägare och skiftande öden. Under senare decennier har bruket starkt förknippats med norska Scana Steel, som efter konkurs förvärvade bruket 1992. Efter Scana-tiden, i slutet av -10-talet, valde en grupp lokala intressenter att gå in som ägare. Idag är ägargruppen koncentrerad till närområdet. Eftersom stora delar av publiken är idrottsligt intresserade fick man ett snabbt cv över Håkans idrottsliga meriter med bl. a. ett förflutet i NHl utläst (Nor hockey league) och VM-segrare i bugg (Vålbergsmästare). Dessutom visade han sig sedan lång tid vara inbiten Brightonsupporter.
Den något kaxiga titeln på föredraget ” Vi följer inte utvecklingen. Vi leder den” underbyggdes väl med en gedigen genomgång av forskning, arbetsprocesser, miljötänkande och inte minst olika verksamheters integrering till en fungerande helhet. Tack vare goda medarbetare klarar man av det mesta, dock får man i vissa lägen hämta viss spetskompetens från annat håll. Det är trots allt en
industriellt, i mångt och mycket, otrampad stig man rör sig på. Det slutliga målet helt grönt stål är förstås en utmaning både prismässigt och miljömässigt men man räknar med att även förstående och trogna kunder inser att man är på rätt väg. Björneborgs bruk smälter idag ner ca. 30.000 ton stålskrot och formar fram hållbart smide av både lättare och tyngre sort. Man ger idag arbete åt 165 anställda, omsätter 450 miljoner kr och av produktionen går ca. 55 % på export.
På samma sätt som produktionen vid bruket är en integrerad verksamhet vill bruket vara en integrerad del av det samhälle som man verkar i genom att sponsra föreningar, utbildningar och samlingslokaler på orten.
Så avslutade Håkan sitt intressanta och uppskattade föredrag om ett lokalt tungt spetsföretag. De dryga 60-talet åhörare fick en trevlig och underhållande eftermiddag.
Den något kaxiga titeln på föredraget ” Vi följer inte utvecklingen. Vi leder den” underbyggdes väl med en gedigen genomgång av forskning, arbetsprocesser, miljötänkande och inte minst olika verksamheters integrering till en fungerande helhet. Tack vare goda medarbetare klarar man av det mesta, dock får man i vissa lägen hämta viss spetskompetens från annat håll. Det är trots allt en
industriellt, i mångt och mycket, otrampad stig man rör sig på. Det slutliga målet helt grönt stål är förstås en utmaning både prismässigt och miljömässigt men man räknar med att även förstående och trogna kunder inser att man är på rätt väg. Björneborgs bruk smälter idag ner ca. 30.000 ton stålskrot och formar fram hållbart smide av både lättare och tyngre sort. Man ger idag arbete åt 165 anställda, omsätter 450 miljoner kr och av produktionen går ca. 55 % på export.
På samma sätt som produktionen vid bruket är en integrerad verksamhet vill bruket vara en integrerad del av det samhälle som man verkar i genom att sponsra föreningar, utbildningar och samlingslokaler på orten.
Så avslutade Håkan sitt intressanta och uppskattade föredrag om ett lokalt tungt spetsföretag. De dryga 60-talet åhörare fick en trevlig och underhållande eftermiddag.
Mötet 7/12 Julfest
Text Olof Andersson Foto Jan Olsson
Idrottshistoriskas julfest ramades som traditionen bjuder in av medlemmar ur dragspelsklubben som på ett förtjänstfullt sätt höjde stämningen bland deltagarna. Julsmörgås och pepparkakor i all ära men huvudattraktionen var Sandra Lundkvist, tävlandes för Hälle IF. Hon delade med sig av sin kärlek till ultralöpningen. Hennes engagerande berättelse fångade uppmärksamheten då man insåg vidden av all träning och förberedelse, fysisk så väl som psykisk. En tuff träning ligger bakom de framgångar som hon haft genom åren. Men den har också burit henne ända in i Sverigeeliten. Ultralöpning startar i stort sett då man passerat maratongränsen 42195 meter. Bland tävlingsgrenar kan nämnas; banlöpning med tidsgränser från 6 timmar och uppåt, eller platsbunden terräng/landsvägslöpning som t.ex. Mont Blanc runt med utmaningar där det gäller både distans och höjdmeter, där finns också tävlingar över ett visst antal miles liksom Backyard ultra där man springer en viss sträcka på förutbestämd tid för att därefter upprepa detta, varv efter varv, tills en enda tävlande återstår. Sandras egen favorit är landsvägsloppet Spartathlon (246 km) som går mellan Athen och Sparta där maximitiden är 36 timmar. Man startar på morgonen dag 1 och går i mål på kvällen dag 2. (Enligt traditionen sprang Feidippides sträckan Maraton - Athen för att hämta hjälp inför slaget mot perserna vid Marathon år 490 f. kr.) En sak som många förvånades över var att hon fått vara så skadefri i en sport som borde slita på ben, knän, muskler. Den enda skada hon råkat ut för var en stressfraktur för många år sedan. Gedigen träning ca.15 timmar per vecka kräver en förstående familj som ser till att hon får det utrymme som krävs för att älska och må bra av att nöta mil efter mil i ur som skur.
Bäckhammars SK, Paul Ivarsson
CIS har också sedan några år ambitionen att dela ut en julgåva till en eller flera föreningar för gott ungdomsarbete. Detta år föll valet på Bäckhammars SK, där entusiasten Paul Ivarsson m.fl. startat upp en populär barnverksamhet, som lett fram till att nu även de yngsta kan delta i poolspel med egna lag. Paul tog tacksamt emot priset, 5000:- som kommer väl till pass för den fortsatta verksamheten, som betyder så mycket för barnen i och kring Bäckhammar.